Eufori som föder idioti

Så har ännu en fotbollshelg gått av stapeln. Ännu en lördag satt man där med sin 64-raders futtiga tipskupong i hopp om att få vinna storkovan. Man har ju tagit det idiotiska beslutet att delta i Tips-SM även detta år. Människan är konstig, man vet ju hur det slutar, man sitter med 8 eller 9 rätt och fem halvgarderingar missade varenda helg. Jag tror nog att jag skulle få samma antal rätt även om jag hade helgarderat hela förbannade kupongen, det ska ju bara krångla på något sätt. Det är en form av idioti som man hoppas ska sluta i eufori.

Denna helgen lyckades jag med bedriften att sätta ett gäng 1 2:or på kupongen, och självklart slutade matcherna X. Det är lika roligt varje gång. Jag har en gång varit nära att få 13 rätt och därmed vinna runt 300.000 kr, detta var på en 32-raders kupong som var Expertentippad. Det säger det mesta om hur enkelt det är att vinna på Stryktipset, eller hur goda mina kunskaper är i ämnet. I ren protest ska jag låta min 1-åriga systerson "plutta" för min kupong resterande veckor av Tips-SM.

En diskussion som gärna dyker upp på arbetet när vi snackar om veckans kupong är vilken roll Middlesbrough har att spela. Det är rent omöjligt för mig att tippa emot laget i mitt hjärta. Att inte ge dom poängchans på kupongen är ju rena förräderiet. Man måste åtminstone gardera, även om de skulle möta Barcelona på Camp Nou. De två första veckorna av Tips-SM svek mitt Boro mig båda gångerna, trots att jag ödslade en halvgardering på dom båda veckorna. Denna veckan skulle hur som helst sluta i stor triumf för Boro.

Tony Mowbray, ljuset i mörkret för oss Borofans, visste vad som behövdes för att vända på steken. Vid ställningen 1-0 till Millwall bytte han in den nyinköpte marockanen Merouane Zemamma. Vilket namn, Merouane Zemamma. Det kan liksom inte bli fel. Efter att den ytterst tveksamma högerbacken Tony McMahon satt 1-1 på frispark skred Zemamma till verket. Med två sylvassa framspelningar avgjorde han matchen, 3-2 till Boro. Vi skall dock prata lite mer om den sista målskytten, nämligen den outhärdlige Leroy Lita.


Leroy Lita är en idiot. Han öste in mål i Englands U21-landslag men någonstans där stagnerade karriären. Killen kan inte göra mål på högre nivå än the Championship. En tveksam attityd till det mesta, men han brinner verkligen för att göra mål, kanske lite för mycket, om det nu går. Hästansiktet Southgate värvade honom 2009 men han har först nu börjat göra mål för Boro, sedan Mowbray tog över rodret. Han har även lyckats med att skada sig riktigt illa när han en morgon skulle göra det jobbiga att resa sig ur sängen. Han blev borta en månad efter denna "skräckskada". Som sagt, han brinner för att göra mål, så till den milda grad att när detta sker så händer något skrämmande. Leroy blir som besatt av en demon, ögonen lyser och en senapsräd bakom mål startas. Denna demon har en riktigt go målgest, han bara måste slita av sig tröjan och sen sätta av 30 meter med stinn blick. Han uppnår sådan eufori, som sedan blir ren idioti när domaren kommer och viftar med det gula kortet. Detta sker alltså i princip varje gång Leroy gör mål, vilket på senare tid blivit rätt ofta. Med andra ord, han lär snart bli avstängd på livstid av engelska FA. Därför kan man aldrig fira att Lita gör mål, för han är en idiot utan dess like.

Demonen Leroy Lita har gjort mål igen. Skit också.

Även om Lita leder den interna skytteligan i Boro, så hoppas jag varje vecka få se den late skotten Kris Boyd på laguppställningen istället för honom. Det är något med honom, hans uppsyn, som gör att man bara måste hata honom. Men så länge han avgör matcher till Boros fördel får man ändå älska honom. Komplex spelare, den där Leroy.